11/3 Östersjöflottans historia.

Den ryska östersjöflottan föddes genom segern i Neva-inloppet 18 maj 1703.
Under ledning av Peter den Store tillfångatog en roddbåtsflotta två svenska örlogsfartyg, Geddan och Astrild, vid inloppet till floden Neva utanför nuvarande St. Petersburg.
Hemmahamn för den ryska flottan i östersjön blev 1703 lagd i Kronshlot (idag Kronstadt).
Det första fartyget som flottan fick var den tre-mastade fregatten Shtandart.

Under Stora nordiska kriget (1700-1721) deltog flottan i många sjöslag, och vann ett stort antal. Några större nämnvärda var Hangöudd 1714, Ezel 1719 och Ledsund 1720.

1724 hade flottan 141 segelfartyg och ett hundratal roddbåtar.

Under Sjuårskriget deltog flottan aktivt längs Pommerns kust. I huvudsak deltog flottan som stöd till infanteriet under ockupationen av Memel 1757 och Kolberg 1761. Man blockerade även Öresund för att förhindra den brittiska flottan från att komma in i Östersjön.

Under det svensk-ryska kriget (1788- 1790) genomförde den ryska flottan en stor attack mot den svenska flottan 9 juli 1790. Slaget vid Svensksund resulterade i en katastrof för den ryska flottan som förlorade 9500 av 14000 män. Ungefär en tredjedel av flottan gick förlorad. Denna ryska förlust utgjorde slutet på kriget.

Vid Krimkrigets utbrott befann sig den ryska flottan i ett teknologiskt underläge i jämförelse med de allierades flotta. Trots detta lyckades den ryska flottan i östersjön förhindra de allierade från att ockupera Hangö, Sveaborg och St. Petersburg.

Efter oktober-revolutionen var Östersjöflottan en stor anhängare till bolsjevikerna och deltog aktivt i störtandet av den sittande ryska regimen. Men efter ett antal år vissnade relationen till bolsjevikerna och sjömän från flottan deltog i stridigheter mot bolsjevik-regimen i Kronstadt 1921, men misslyckades.

11 januari 1935 döptes flottan om till Röda Fanans Östersjöflotta. Flottan bestod då till stor del av fartyg som härstammade från Tsar-eran, men flertalet moderna fartyg byggda under sovjet tillfördes från 1930 och framåt. Även ubåtar tillfördes och flygplan införskaffades för att utgöra grunden till ett marinflyg.

Från september 1939 användes flottan för att sätta tryck på de baltiska länderna att ansluta sig till sovjetunionen. I juni 1940 blockerade flottan de baltiska länderna till stöd för sovjets markinvasion.

Efter tyskarnas ”Operation Barbarossa” där de bröt freden med sovjet och öppnade upp den östra fronten var Östersjöflottans delaktighet under andra världskriget mycket begränsad. Flottan hölls instängd av stora minfält utlagda av Tyskland och Finland i Leningrad och Kronstadt. Till sitt förfogande hade flottan dock ett stort antal ubåtar som med framgång kunde ta sig ut på öppet hav i östersjön och agera mot fientliga fartyg. 

Efter andra världskriget genomgick flottan en reducering. Större delen av fartyg byggda innan revolutionen skrotades.

Under den tidiga fasen av kalla kriget genomförde flottan flertalet ageranden i omvärlden vilket gav flottan ett stort anseende utåt. Flottan tilldelades 7 maj 1965 en andra gång Röda Fanans orden. I och med detta döptes flottan om till ”Två gånger röda fanans östersjöflotta” (Дважды Краснознамённый Балтийский флот). 

Trots det faktum att norrahavsflottan och stillahavsflottan fick tilldelat en stor majoritet resurser, antog östersjöflottan en viktig position i den ryska strategin i händelse av krig. Med hjälp av Östtyskland och Polen skulle flottan utföra landstigningar längs tyska och danska kuster.
En del incidenter med avhoppare inträffade under kalla kriget. Bland annat ett myteri ombord en fregatt där den politiske officeren tog kontroll över fartyget med planen att sprida budskap om korruption i sovjet-regimen.

I en annan incident var ett stödfartyg på väg till Tallinn från Klaipeda, med kaptenen seglade istället till Gotland, var han i sin frånvaro dömdes till döden av den sovjetiska regimen. Men kaptenen Jonas Pleskys gömdes av CIA och bosattes i USA. 

Läs mer om dramat med Jonas Pleskys här.

Den sovjetiska ubåten U-137 av Whiskey-klass gick i oktober1981 på grund utanför marinbasen i Karlskrona. Händelsen gav upphov till en stor diplomatisk kris som kunde fått förödande konsekvenser, men ubåten drogs i november loss av svenska örlogsfartyg och tilläts återvända till sovjet. 

U-137 eller S-363 som den hette i Sovjet.

Läs mer om dramat med U-137 här.

Efter sovjetunionens fall förlorade flottan sina viktiga hamnar i
Estland, Lettland och Litauen. Kvar fanns enbart Baltiysk i Kaliningrad-Oblast, som med nackdel ligger utanför Rysslands gränser. Området ligger mellan Polen och Litauen.

Idag har flottan två baser, huvudbasen i Baltiysk och en sekundär bas i Kronstadt utanför St. Petersburg. Högkvarteret för flottan ligger i Kaliningrad.